Inrikesminister Mikael Dambergs tal vid Folk och Försvar 2020

Publicerad

Inrikesministerns anförande vid Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen den 14 januari 2020

Det talade ordet gäller

Mina damer och herrar,  

År 1947, två år efter andra världskrigets slut, utsågs Eije Mossberg till inrikesminister i Erlanders socialdemokratiska regering. Mossberg blev Sveriges förste inrikesminister.

Sverige såg annorlunda ut då jämfört med idag och även mitt och Eijes ansvarsområde såg delvis annorlunda ut – till exempel hade polisväsendet till största del ett kommunalt huvudmannaskap och inrikesministern hade då också ansvar för bland annat sjukvården och länsstyrelserna.

Men under Mossbergs tid som inrikesminister 1947-1951 inträffade några avgörande händelser i världspolitiken med direkta konsekvenser för hans ansvarsområde.

Jag tänker främst på det kalla krigets alltmer hårdnande klimat med Pragkuppen 1948 och Koreakrigets utbrott 1950 och på hur Sverige förstärkte totalförsvaret och den inre säkerheten.

Sverige står nu inför nya utmaningar men det finns också vissa likheter med den tiden.

Den multilaterala världsordningen vi vant oss vid är under förändring. Spänningarna mellan stormakterna ökar. Allt fler länder ifrågasätter det internationella samarbetet, allt fler säger ”mitt land först”. Misstänksamheten mot varandra och mot multilaterala organisationer är tydliga.

Det globala säkerhetsläget är helt klart försämrat. Och det påverkar Sverige och vårt Europa. Detta kan vi se exempel på inom en mängd olika områden.

Det handlar om klimatförändringarna med hot om extrema vädersituationer, risken för pandemier med allvarliga smittsamma sjukdomar, hotet från terrorismen och den organiserade brottsligheten.

Det starka beroendet av tekniska system i samhället – och inte minst samhällsutvecklingen i stort när det gäller demografiska förändringar med ökad urbanisering och ojämlikhet skapar ytterligare sårbarheter.

Det finns med andra ord allt fler komplexa hot mot vår säkerhet och självständighet som vi måste ha beredskap för.

Att rusta sig för militära hot och väpnade angrepp är en statlig kärnuppgift. Men för att möta hela hotbilden, som sträcker sig längs en hotskala från – fredstida hot – till hot om väpnat angrepp och krig, måste vi bredda blicken.

Då räcker det inte med en förmåga till militära åtgärder. Våra motåtgärder måste även kunna utföras i fredstid och många gånger primärt hanteras av civila myndigheter och inom ramen för krisberedskapen.

Därför rustar vi nu Sverige för att öka tryggheten, stärka säkerheten och förbättra beredskapen på bred front.

***

Att bygga ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige är regeringens viktigaste uppgift. I händelse av kris och krig vet vi att det ofta är samhällets svagaste och mest utsatta som lidet mest.

Det handlar om äldre, barn, sjuka och människor med lite resurser. Oavsett vem du är och var du bor ska du veta att när svåra situationer inträffar – då finns samhället där för dig.

Ett viktigt led i arbetet med att bygga ett starkare samhälle är den historiska expansionen av svensk polis som genomförs just nu. Till 2024 ska vi ha 10 000 fler polisanställda – detta är en exceptionell satsning som saknar motstycke i modern politisk historia.

Och vi börjar se resultat. Vid slutet av 2019 arbetade drygt 31 700 vid Polismyndigheten – fler än någonsin tidigare. Ungefär 3 500 fler anställda som gör skillnad runt om i hela Sverige.

Vi genomför trygghetssatsningen i ett allvarligt läge där Sverige plågas av gängvåld i form av skjutningar och sprängningar.

Regeringen har tagit fram det största paketet mot gängkriminaliteten någonsin. 34-punktsprogrammet omfattar ett flertal nya verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna, hårdare straff men också ett stärkt brottsförebyggande arbete.

Polismyndigheten bedriver Operation Rimfrost för att kraftsamla mot skjutningar, sprängningar och gängkriminaliteten.

Jag har fullt förtroende för rikspolischefen och alla andra medarbetare vid Polismyndigheten i denna målmedvetna kraftsamling. De kriminella gängen ska bekämpas med full kraft.

För att nå varaktig förändring kommer det att krävas beslutsamhet och uthållighet från såväl regeringen, polis och många andra aktörer i samhället. Men jag är helt och fullt övertygad om att vi kommer att se en vändning. Samhället är starkare än gängen!

***

Vid sidan av utbyggnaden av polismyndighetens numerär kan jag kan konstatera att förmågeutvecklingen inom polismyndigheten är positiv. Den operativa förmågan ökar succesivt och möjligheterna att kraftsamla över regiongränser och mot olika problem är nu bättre än för några år sedan.

Polismyndigheten har utvecklat sin förmåga att förebygga och hantera terrorattentat samt bekämpning av våldsbejakande extremism utifrån den svenska strategin mot terrorism.

Polismyndighetens förmåga att hantera terrorattentat kunde vi se exempel på i samband med attentatet på Drottninggatan 2017.

Polisen tog emot det första larmet klockan 14.53. Inom några minuter var tolv polispatruller samt den regionala insatsstyrkan beordrade till platsen. Den kvalificerade polisiära insatsresursen fanns på plats inom ca tio minuter.

17 minuter efter det första larmet beslutades om en Nationell särskild händelse med en struktur för ledning i samtliga polisregioner.

Det här är ett resultat av strategisk och operativ förmågeutveckling de senaste åren i kombination med de nya ledningsmöjligheter som den nya polisorganisationen medför.

Sedan 2014 har en strategi och två blocköverskridande överenskommelser mot terrorism tagits fram. Regeringen arbetar målinriktat med att genomföra dessa och flera åtgärder har vidtagits för att stärka Sveriges förmåga mot terrorism.

Bland annat har terrorismresor kriminaliserats, polisen får nu tillgång till uppgifter från signalspaning även när en förundersökning har inletts, ett center mot våldsbejakande extremism har inrättats, en ny säkerhetsskyddslag har införts och Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har fått kraftfulla resursförstärkningar.

I den polisiära vardagen märks detta i form av bland annat ny utrustning, förstärkt utbildning, tillgång till förstärkningsvapen.

Sverige har en starkare beredskap idag än vid terrorattentatet på Drottninggatan. Men terrorhotnivån är fortsatt förhöjd och förmågeförstärkningen måste fortsätta.

Denna utveckling har stärkt polisens grundförmåga generellt och är en förmågeutveckling som är lika relevant oavsett om det rör gängbrottslighet, gråzonsproblematik eller totalförsvaret. 

***

Vi har konstaterat att vi befinner oss i ett säkerhetspolitiskt läge som innebär en breddad hotbild som främst riktar sig mot samhället i sin helhet och som därför primärt måste hanteras av civila myndigheter redan i fredstid. 

Denna ”gråzon” beskrivs ibland som en snabbt eskalerande hotbild som kan leda från fredstida förhållanden till en situation av höjd beredskap och krig. Det är förstås ett scenario som vi måste ha beredskap för, dimensionera för och ha förmåga att hantera.

Men vi måste också ha förmåga att hantera ”hybrida hot” i ett läge som är ansträngt men som inte som inte nödvändigtvis eskalerar till väpnad konflikt. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att detta är det nya ”normalläget” för Sverige och Europa.

***

Redan här och nu kan vi se att utländska aktörer försöker att påverka kritisk infrastruktur. Vi ser hur strategiska uppköp av företag innebär risker för Sveriges säkerhet.

Det kan handla om fientliga intrång i våra it-system och stöd till extremistiska organisationer.

Det kan också handla om spridande av desinformation och påverkanskampanjer för att splittra och polarisera samhällsklimatet i Sverige och EU. Oftast är det dominerande narrativet västvärldens ”systemkollaps” drivet av en okontrollerad flyktingvåg.

Men Sverige angrips idag på flera fronter. Den senaste tiden har vi identifierat en ny trend där klimatfrågan står i centrum för många desinformationskampanjer.

Ofta handlar det om försök att sätta narrativet att klimatförändringarna inte skulle bero på oss människor eller kampanjer som misskrediterar framträdande personer som arbetar för ett bättre klimat.

Ett konkret exempel på detta var inför klimattoppmötet i New York då statsmedier och internationella alternativmedier publicerade en stor mängd artiklar i syfte att svartmåla Greta Thunberg eller de personer som arbetar tillsammans med henne.

Bakom mig kan ni se två exempel på detta. Men också helt bisarra mediavinklingar spreds om att Sverige överväger att äta människokött för att rädda klimatet. Allt i syfte att förlöjliga och nedvärdera svensk klimatpolitik.

Det är tydligt att desinformation och påverkanskampanjer pågår här och nu. Gamla tiders flygblad har ersatts av digitala kampanjer där syftet kan vara att nå politiska målsättningar utan att provocera till militära motåtgärder och en situation som skulle kunna definieras som väpnad konflikt. 

***

Regeringen ser också en ökad risk för att utländska aktörer försöker undergräva och begränsa Sveriges handlingsförmåga och därigenom vinna fördelar på Sveriges bekostnad. Främmande makt genomför aktiviteter riktade mot Sverige och på svenskt territorium – exempelvis genom att bedriva underrättelseverksamhet som syftar till att nå säkerhetspolitiska mål.

Bedömningen från bland annat Säkerhetspolisen är att särskilt Ryssland och Kina bedriver underrättelseverksamhet mot och i Sverige som syftar till att nå säkerhetspolitiska mål med andra medel än militära. Bedömningen är i linje med hur dessa länder har agerat utomlands i närtid, från strategiska uppköp av kritisk infrastruktur till giftattacken i Salisbury för två år sedan. Det är en utveckling som oroar.

För att möta denna breddade hotbild måste vi både minska våra sårbarheter och stärka skyddet av det mest skyddsvärda i samhället. Vi måste också förbättra myndigheters möjligheter att lämna stöd till varandra.

Regeringen har därför tagit initiativ till ett flertal åtgärder.

Vi har beslutat om en ny säkerhetsskyddslag som förtydligar kraven på skydd av verksamheter som har betydelse för Sveriges säkerhet.

Vi har inlett ett arbete för att ta fram ett system för granskning av utländska direktinvesteringar.

För att stärka förmågan att förebygga, upptäcka och hantera cyberattacker kommer ett nationellt cybersäkerhetscenter att inrättas under året.

Vi har även tagit fram ny lagstiftning för att komma till rätta med eventuella säkerhetsproblem vid utbyggnad av digital infrastruktur som t.ex. 5G-nätet.

***

Jag är övertygad om att dessa satsningar på ett förbättrat säkerhetsskydd, en expansion av polisen och övriga säkerhetshöjande åtgärder jag nämnt inte bara stärker Sveriges säkerhet här och nu.

De ökar dessutom vår robusthet inför en krigssituation. De är också byggstenar i det civila försvaret och därmed i totalförsvaret som måste fungera om det värsta inträffar, om någon angriper oss och vi råkar i krig.

***

Utvecklingen av det civila försvaret befinner sig just nu i en intensiv fas. Som ni alla vet är förutsättningarna jämfört med i början på 90-talet då Sverige monterade ner (eller snarare avvecklade) stora delar av det civila försvaret radikalt annorlunda.

Vissa samhällsviktiga verksamheter som tidigare bedrevs i offentlig regi är i dag privatiserade.

Tillgången till samhällsviktiga produkter styrs idag ofta av en strävan att – producera och leverera – varor precis i den mängd och vid den tidpunkt som de behövs. Ett exempel på denna sårbarhet såg vi i höstas då materielbrist på ett antal sjukhus i flera regioner ledde till inställda operationer.

Det är uppenbart att denna sårbarhet för störningar eller avbrott i försörjningsflöden, naturligtvis riskerar att förvärras i en krigssituation.

Återtagandet av det civila försvaret kommer ofrånkomligen att kräva förnyade analyser, överväganden och åtgärder utifrån våra nuvarande och framtida behov. Utvecklingen av det civila försvaret kräver ett målinriktat arbete under flera år framöver.

Något som jag tycker är viktigt att nämna i det här sammanhanget är att samtidigt som staten nedmonterade stora delar av det civila försvaret stod de frivilliga försvarsorganisationer kvar – ni fortsatte utbilda och öva och är idag en viktig del av återtagandet av det civila försvaret. Ni är ett institutionellt minne som kommer att spela stor roll i det fortsatta arbetet.

Ett stort intresse visar också näringslivet som jag ser fram emot att ta tillvara på.

***

Just nu pågår ett intensivt arbete med att ta fram det beslutsunderlag som krävs för utvecklingen av det civila försvaret.

Ett antal viktiga utredningar på området är pågående och någon avslutad.

Regeringen har också gett 20 bevakningsansvariga myndigheter i uppdrag att analysera de behov och åtgärdsförslag som Försvarsberedningen, MSB och Försvarsmakten tidigare har redovisat.

I fokus för uppdraget står sex viktiga områden för det civila försvaret som vi behöver kraftsamla kring: transporter, energiförsörjning, livsmedelsförsörjning inklusive dricksvattenförsörjning, ordning och säkerhet, finansiell beredskap samt elektroniska kommunikationer och post.

***

Säkerhetspolisen och Polismyndigheten kommer i sin redovisning av uppdraget, som lämnas om några veckor, att särskilt beröra frågan om gråzonsproblematik och hybridhot.

Jag förväntar mig att de också lämnar sin syn på hur motståndskraften mot hybridhot kan stärkas.

***

Avslutningsvis vill jag nämna myndigheternas arbete med den pågående totalförsvarsövningen 2020. Övningen genomförs under hela året under gemensam ledning av MSB och Försvarsmakten. Det är den första totalförsvarsövningen på mer än 30 år och den omfattar alla nivåer av totalförsvaret, både central, regional och lokal nivå.

Det centrala för TFÖ är att öva samhällets samlade förmåga att försvara vårt land mot ett väpnat angrepp. Totalt kommer drygt 400 aktörer att medverka i övningen och flera tusen personer kommer att delta.

Jag är övertygad om att övningen kommer ge oss många viktiga erfarenheter för den fortsatta utvecklingen av totalförsvaret. Jag är övertygad om att skarpa övningar konkret stärker vårt lands förmåga och beredskap.

***

Slutligen vill jag återkomma till den komplexa hotbild som vi står inför. Fredstida hot och risker uppträder parallellt och samtidigt med en försämrad säkerhetspolitisk situation.

Sammantaget krävs därför breda satsningar på polisen, på ett förbättrat säkerhetsskydd och på att utveckla ett modernt civilt försvar inom ramen för totalförsvaret.

Då är jag tillbaka hos min föregångare inrikesminister Eije Mossberg och hans situation i början av det kalla kriget.

Under Mossbergs tid gjordes inte bara stora satsningar på dåvarande statspolisen och på ett förbättrat säkerhetsskydd. Dessutom utvecklades det psykologiska försvaret, där Mossberg också låg bakom bildandet av en ny myndighet på området, Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar.

Senare idag kommer vi att få lyssna till regeringens utredare Anders Danielsson som kommer berätta mer om arbetet med att inrätta en ny myndighet för psykologiskt försvar.

Historien kanske aldrig upprepar sig. Men ibland så rimmar den faktiskt ganska bra.

Tack!