Den byggda miljön måste anpassas

Publicerad

Den nationella strategin för klimatanpassning har tagits fram för att hålla ihop arbetet med anpassning till ett förändrat klimat. Många åtgärder handlar om anpassning av bebyggelse, anläggningar och system, där kommunerna spelar en viktig roll. Det kommunala planeringsansvaret innebär att kommunerna beslutar om hur mark och vatten inom kommunen kan användas och exploateras.

Många åtgärder handlar om anpassning av bebyggelse, anläggningar och system, där kommunerna spelar en viktig roll. Det kommunala planeringsansvaret innebär att kommunerna beslutar om hur mark och vatten inom kommunen kan användas och exploateras. Kommunerna är också fastighetsägare och verksamhetsutövare. De viktigaste anpassnings­åtgärderna av den byggda miljön måste ske redan i den kommunala samhällsbyggnads- och planprocessen.

Som föreslogs i strategin för klimatanpassning har regeringen beslutat om två tillägg i plan- och bygglagen för att stärka kommunernas beredskap för att hantera klimatförändringarna. Tilläggen bygger på Klimatanpassningsutredningens betänkande Vem har ansvaret? (SOU 2017:42) som lämnades i maj 2017. 

Riskbedömning i översiktsplan

För att förstärka klimatanpassningsarbetet i kommunerna har regeringen beslutat om ett tillägg i plan- och bygglagen. Genom tillägget ställs krav på att kommunerna i översiktsplanen ger sin syn på risken för skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade samt på hur sådana skador kan minska eller förhindras. Det innebär bland annat att klimat­anpassningsarbetet förankras i befintliga processer i kommunen och pro­cessen förankras också politiskt genom antagande av översiktsplanen.

Marklovsplikt i detaljplan

I städer och tätorter har markens förmåga att infiltrera vatten särskilt stor betydelse för att hantera stora vattenmängder vid till exempel skyfall. Genom ett tillägg i Plan- och bygglagen får kommu­nen nu en möjlighet att i detalj­plan införa marklovsplikt för markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet.

Kommunen har då en möjlighet att i detaljplan reglera exempelvis hur stor andel av en fastighets yta som får asfalteras eller på annat sätt hårdgöras. Det har inte funnits någon möjlighet för kommunen att effektivt kontrollera att sådana planbestämmelser följs.